Idle Hands - Anna Ihle. Foto: Lina Kruopyte.
18 april – 7 juni 2015
Utställningen har öppet lördagar och söndagar kl 12-16.
Med verk av Anna Ihle, Christina Langert, Marie Eklund, Eva Nordangård, Emma Nordangård, Anja Sundberg, Beth Moen, AnneLie Karlsson, Anita von Scheele, Vanja Jonsson, Ulrika Eckardt, Helena Flodström, Vasile Georgeta, Avram Marian, Gunvor Nelson m fl.
Genom att samla konst, slöjd och historiska objekt vill vi diskutera arbete och värdeskapande. Under titeln Hardware tittar vi närmare på det hårda träet, på arbete men också på handelsvaran som idag är ett så självklart sätt att umgås genom. Är det lättare att köpa något än att bara ge? Vem tillåts skapa värde?
Under våren har träsnideriet hamnat i fokus i Gnesta. Människor som har kommit hit för att nöden tvingar dem har med stöd av lokalbefolkningen organiserat sig för att tillverka och sälja traditionellt trähantverk, framförallt skedar. Men frågan är också laddad, i samhället spänns just nu bågar av främlingsfientlighet. Det finns de som ifrågasätter skedarnas värde. Utifrån denna bakgrund vill vi starta ett samtal om vardagliga objekt och träet som material, och hur det i sin tur kan tala om värdeskapande, arbete och tid.
I Anna Ihles verk Idle Hands hänger delar av en ängel, täljd i trä och bunden i hamparep, fästa i en sågbänk i taket. Bakom verket finns konstnärens önskan om att underordna sig ett fysiskt arbete, och en undersökning av norrmannen Hans Nielsen Hauge (1771-1824). Inspirerad av pietismen formade Hauge en egen religiös inriktning samtidigt som han startade en mängd olika affärsrörelser. Den lutherska arbetsmoralen sägs vara en del av hur vi i Norden ser på arbete; idealet är att arbeta hårt och strävsamt. Men när rättigheterna för mindre bemedlade människor inskränks med argument om att de är lata, borde vi kanske fråga oss hur vi organiserar – och vad vi anser vara – arbete.
I From Circle to Square har Christina Langert varsamt förvandlat trästockar av ek till ett handgjort parkettgolv. Här finns både en sorts tämjd natur, men kanske framförallt en vördnad inför vad handen kan åstadkomma – och har åstadkommit tidigare, innan industrialiseringen och globaliseringen gav oss snabba klickgolv och lifestyle-inredning. Insikten om att ekarna har vuxit i flera hundra år innan de blir till ett golv vidgar perspektiven ytterligare och manar till omtanke om både tid och natur. Som skulptur är verket, inspirerad av de klassiska limhamnsrutorna, både stillsamt och oerhört intagande.
I projektrummet visas en större installation skedar, med historiska objekt ur länsmuseets arkiv och samtida träarbeten. Går det att vara politisk som slöjdare? Marie Eklunds svarta, svedjebrända skedar ifrågasätter hur en bruksvara borde se ut. Med utgångspunkt i måltiden som social ceremoni utmanar hon både mottagarens egna kreativitet och en sträng slöjdtradition. Eventuellt måste den som äter först bryta söder skeden för att kunna använda den.
Vilket värde har en sked – är det ett bruksvärde, konstnärligt, historiskt eller kanske ett socialt värde? Montern rymmer över 70 skedar som på olika vis speglar handens arbete. De spänner över olika uttryck och representerar ett urval av samtida slöjd. Ur Sörmlands museums arkiv har vi samlat skedar och fragment som grävts upp ur Sörmlands jordar och donerats från slott och koja. Genom att se tillbaka på hur vi hanterat träet vill vi ställa frågor om vad vi gör med vår tid och vilken typ av arbete vi värderar just nu.
Tågets rytmiska dunkande mot den stora trädkronan i Gunvor Nelsons video Tree_Line knyter ihop utställningens ambition. Tåget, som en bild av ett ökande samhällstempo och det gamla trädet, kanske både dess motsats, möjlighet och offer.
—
Utställningsgrupp Art Lab Gnesta: Signe Johannessen, Caroline Malmström, Peter Olsén och Erik Rören.
Produktionen har skett tillsammans med Sörmlands läns hemslöjdskonsulent för hård slöjd och Sörmlands museum.
